Imam Baqir och hans kunskap enligt andra lärda

Imam Baqir hade en viktig plats om inte den viktigaste bland de stora lärda under sin tid, så pass lärd var han att alla stora vetenskapsmän hade den största respekt och ödmjukhet inför honom. Hans gudomliga kunskap (’Ilm al-Ladunni) hjälpte att rätta till vetenskapliga misstag och andra kunskapsområden. Abdullah ibn ’Ata säger: ”Jag såg alla vetenskapsmän och lärda som små inför Muhammed Baqir. Jag såg självaste al-Hakam som liten inför Imam Baqir, och al-Hakam var en av de största lärda under sin tid.”

På en annan plats säger ibn ’Ata om al-Hakam: ”…som om han var ett litet barn framför sin lärare.”

Imam Muhammed ibn Ali Baqir blev känd som ”Baqir”, den som bryter upp [kunskap], pga. hans stora kunskap inom olika områden. Med Baqir menas ”den som bryter upp kunskaperna tills han når det innersta av den kunskapen”.

Imam Baqir och de kristna lärda

Under Hisham ibn Abd al-Maliks tid vid makten blev Imam Baqir utvisad från Medina till Damaskus, huvudstaden. Där brukade han sitta bland folket och svara på deras frågor. En dag såg han en grupp kristna som gick uppför ett berg. Imam Baqir frågade vad det handlade om, och som svar fick han att dessa kristna brukade gå uppför detta berg en gång per år och ställa frågor till deras lärde. Denna lärde var den mest kunniga bland de kristna. Imam Baqir och hans följeslagare följde med de kristna uppför berget och när de anlände såg de den kristna lärde. Den kristne lärde frågade Imam Baqir: ”Är du en av oss kristna eller är du från muslimerna?”

Imamen svarade: ”Jag är från muslimerna.”

Den lärde sa: ”Är du från deras okunniga eller deras lärda?”

Imamen svarade: ”Jag är inte från deras okunniga.”

Den lärde sa: ”Ska jag fråga eller frågar du?”

Imamen svarade: ”Fråga du.”

Den kristne frågade och Imamen svarade, inte en enda fråga lämnades utan svar. En av dessa frågor som den kristne lärde frågade var:  ”Två bröder föddes samtidigt och dog samtidigt och begravdes i samma grav, men en av dom blev 50 år och den andre 150 år, vilka är dessa bröder?”

Imamen svarade: ”Dessa bröder är ’Uzayr och ’Uzra som levde tillsammans under 30 år och sedan, med Guds befallning, var ’Uzayr död i 100 år, men ’Uzra fortsatte att leva. Med Guds befallning blev ’Uzayr levande igen och de levde tillsammans för ytterligare 20 år och sedan dog de tillsammans.”

Den kristne lärde vände sig till de kristna och sa: ”Aldrig har jag skådat någon så kunnig och lärd som denna man. Så länge denna man är bosatt i Levanten får ni inte fråga mig om någonting.”

Hisham ibn Abd al-Malik blev skamsen

En dag frågade Abrash Kalbi, Hisham bin Abdul Malik om vem det är som Kufa-borna samlas kring och ställer sina frågor till. Hisham svarade att det är Kufa-bornas profet, och att han kallar sig själv för Profetens son, Baqir (den som bryter upp kunskaperna) och koranuttolkare. Sedan sa Hisham: ”Abrash, gå och ställ du en fråga till honom som han ej klarar av att svara på.”

Abrash gjorde så, och varje fråga han ställde svarade Imam Baqir på utan att tveka för ett ögonblick. Abrash blev så pass imponerad av Imam Baqirs kunskap att han ställde sig upp och sa: ”Du är sannerligen Profetens dotterson.” Sedan gick Abrash till Hisham och sa: ”Låt mig vara, å Bani Umayya, för han är verkligen den mest kunnige på denna jord om det som finns på jorden och i himlen. Han är Profetens son, Guds frid vare med honom och hans familj/ätt.”

Jabir ibn Abdullah al-Ansari och Imam Baqir

Den kända berättelsen om Profetens förutsägelse om att hans följeslagare Jabir ibn Abdullah skulle träffa en av Profetens ättlingar i slutet av sitt liv kommer att nämnas här. Denna berättelse har nämnts på olika sätt och från Jabir själv. Det sägs att han satt i Profetens moské och ropade: ”Å Baqir, å Baqir al-’Ilm.” Medinaborna brukade säga att Jabir  börjat inbilla sig och var förvirrad. Till detta svarade Jabir:

”Jag svär vid Gud att jag inte är förvirrad eller inbillar mig, jag hörde från Guds Profet att han sa: ”Jabir, du kommer att träffa en av mina ättlingar, hans namn kommer att vara som mitt namn och hans utseende kommer att vara som mitt utseende. Han kommer att klyva sönder/bryta upp kunskaperna.” Jabir sa: ”Det är denna förutsägelse som har tvingat mig att göra det ni ser.”

En dag såg Jabir den unge pojken Muhammed Baqir och sa till honom: ”Käre pojk, vänd dig mot mig.” När han vände sig mot Jabir sa Jabir: ”Jag svär vid Honom som har mitt liv i Hans hand att denna pojke har Profetens karaktärsdrag i sig. Vad heter du kära pojk?” Han svarade: ”Muhammed.” Jabir sa: ”Vem är du son till?” Han svarade: ”Ali ibn al Hussein.” Jabir kysste pojken och sa: ”Må min far och mor offras för dig, din far, Guds Profet, förutsåg detta möte och bad mig att sända hans fridshälsning till dig.” Imamen svarade: ”Och frid vare med Profeten så länge som jorden och himlarna finns, och frid vare med dig, å Jabir, för denna fridshälsning du gav mig.” Jabir sa: ”Du är verkligen den som klyver kunskaperna.”