Imam Baqir och ”lärda” som stöddes av kaliferna

Zurara ibn A’yan berättar:

”Jag och Imam Baqir deltog i en begravningsceremoni. Då vi höll på att gå bakom den avlidnes kropp, höll en kvinna på att gråta högljutt. En av de stora lärda från Umayyaderna deltog också i ceremonin vid namn ’Ata ibn Abi Ribah. Han sa åt kvinnan att om hon ej slutade att gråta så skulle han lämna ceremonin. Kvinnan slutade inte att gråta och ’Ata gick därifrån. Jag sa till Imam Baqir att ’Ata hade lämnat ceremonin pga. att kvinnan gråtit högljutt. Imam Baqir svarade att vi borde fortsätta med ceremonin till slutet, eftersom vi har deltagit i denna avlidne broders ceremoni för att få belöning från Gud och att observera hans rätt över oss.”

 

’Ata bin Abi Ribah var en mörkhyad, plattnäsad och enögd lärd stöttad av Umayyaderna. Han var den enda som fick och hade tillstånd att ge fatwa, domar. Den abbasidiske kalifen Mansūr träffade den kände lärde Malik ibn Anas en gång i Mecka. Han bad honom att skriva en bok så att han kunde samla alla muslimer runt en shari’a, lag. Men det fanns ett villkor och det var att Ali ibn Abi Talib inte skulle nämnas i denna bok. Malik ibn Anas skrev sin bok alMuwatta med dessa villkor. Han samlade hadither från olika följeslagare som sammanlagt blev 1720 hadither; 150 hadither från Abdullah ibn Umar , 115 hadither från Ibn Shahab az-Zuhri, 40 hadither från Aisha, 50 hadither från Abu Hurayra och 15 hadither från Ali ibn Abi Talib och ingenting från Imam Hasan och Hussein samt Fatima Zahra.

Imam Baqir och en av Amir al-Mu’min Alis fiender

Abdullah ibn Nafi’ som tillhörde Khawarij[1] sa:

Om jag får kännedom om att det finns någon i väst eller öst som säger att Ali med all rätt krigade mot Khawarij i Nahrawan och att han aldrig förtryckte dem, skulle jag inte tveka att stiga på min kamel och rida till denna person för att utmana honom i en debatt.

 

När han fick höra att en av Imam Alis ättlingar vid namn Muhammed Baqir var en stor lärd, tvekade han inte att åka till honom tillsammans med flera personer från Khawarij. När Imam Baqir fick göra att Abdullah ibn Nafi’ frågade om tillåtelse att komma in och träffa honom frågade han: ”Vad vill en person som svär åt min far (Imam Ali) och hans ätt från morgon till kväll mig?”

 

Abu Basir sa: ”Han har kommit för en intellektuell debatt angående Imam Alis krig mot Khawarij.” Så fort Imamen fick höra detta sa han till Abu Basir att ta emot Abdullah som en gäst och säga åt honom att han bör komma till Imamen dagen efter. Abdullah kom nästa dag tillsammans med sin grupp från Khawarij. Imam Baqir hade samlat och bett alla ättlingar till Muhajirin (Emigranterna, från Mecka) och Ansar (Hjälparna, från Medina) att också delta. När Imam hade Baqir anlänt, var han som en skinande måne. Efter att ha prisat Gud och Hans Profet bad han folket som samlats att nämna Imam Alis dygder. Olika personer reste sig upp och nämnde Imam Alis många dygder och attribut en efter en. Abdullah ibn Nafi’ reste sig upp och sa: ”Jag vet om dessa dygder också, men efter att Ali accepterade skiljedomen efter slaget i Siffin, blev han en förnekare, kafir.” Imam Baqir svarade med en hadith från slaget i Khaybar, där Profeten har sagt:

 

Imorgon kommer jag att ge flaggan till en person som älskar Gud och Hans profet, och Gud och Hans profet älskar honom, en som attackerar fienden utan att fly ifrån dem och ej återvänder från striden utan att Gud gett honom seger via hans händer.

 

Imam Baqir frågade Abdullah om vad han sa om denna hadith, och han svarade att den var sann, men att Ali senare blev kafir. Imam Baqir svarade: ”Må din mor sörja för dig, säg mig, den dagen då Gud älskade Ali, visste Han inte att Ali skulle kriga mot Khawarij i Nahrawan? Om du säger nej, då har du blivit en kafir.” Han svarade att Gud visste om detta. Då frågade Imam Baqir: ”Älskade Gud honom för att han lydde Hans befallningar eller för att han begick synder?” Han svarade: ”För att han lydde Honom.” Imam Baqir svarade: ”Res dig upp och gå ty du har blivit besegrad i denna debatt.”

[1] En hårdför grupp som gick ut från Imam Alis armé och senare kallade honom för förnekare och krigade mot honom.